090324
En karaktär med en ovanlig fobi och en scen där det som utlöser fobin händer.


Patient: Det känns bra. Positivt!

Terapeut: ...

P: ...nej, hemskt nervös, spänd. Rädd.

T: Du känner dej rädd. Ändå har du valt att komma hit. Vad är det som gör att du valt att ta tag i ditt problem?

P: Jag...vi har skilt oss, min man och jag. Min före detta man, menar jag. Fast det är okej - eller inte okej, men det är inte för det jag är här. Men problemet är att det var ju han som hjälpte mej innan. Jag fixar det inte ensam.

T: ...

P: Alltså... på morgonen till exempel. Med att kolla min frisyr och smink och sånt. Och när jag skulle köpa kläder. Det finns ju snygga kläder på nätet som man kan prova hemma. För jag kan ju inte gå i affärer. Inte klädaffärer i alla fall. Mataffärer går bra, men inte grönsaks-och fruktavdelningen förstås. Men man måste ju prova kläderna och se hur man ser ut. Efter skilsmässan har jag använt filmkamera som jag har ställt upp. Äh, det låter så fånigt, men jag måste ju hitta på sätt...Och så kopplar jag den till datorn så att jag kan se mej själv på bild. Det fungerar hyfsat.

T:Vad är det som inte fungerar? Vad är det som du inte"fixar ensam"?

P: ...jag har inte sett mej själv i ögonen sedan jag var barn...jag vill...jag är snart fyrtio år...jag... vet du vad som är värst - det är inte att gå in på en offentlig toalett eller en simhall, för då vet jag ju att det finns fullt med speglar där inne, så då är jag förberedd och kan hålla för med båda händerna. - så här - så att jag bara ser som genom en tunnel rakt ner påfötterna. Det värsta är...det värsta är...som häromdan...

T: ...

P:...

T: Försök att andas llångsamt och djupt...Lyssna inåt...Lyssna på dina andetag. Koncentrera dej på hur de låter inuti dej...Vad är det som händer inuti dej just nu?...Känn efter hur du känner dej i kroppen just nu. Bara registrera det. Försök beskriva det.

P: ...

T: Bara beskriva. Du behöver inte sluta gråta eller sluta känna det du känner. Bara beskriv det.

P: ... det...dånar i öronen...det sticker i nacken och huvudet och... det känns som att jag ska... svimma...sprängas, hjärtat...svider...eller skaver och hackar...Mina händer darrar, nej skakar...från axlarna ner i armarna... luft..! jag kan knappt få luft... jag svettas som en... häst - stinker - svett MEN DET ÄR JU FÖR HELVETE LÖJLIGT!!! DET ÄR JU INTE ENS NU DET HÄNDER - DET VAR JU HÄROMDAN! FATTAR DU SÅ SJUK IHUVET JAG ÄR?!...jag...

T: Försök att inte döma dina upplevelser. Försök att bara beskriva det du upplever utan att döma. Berätta vad det var som hände häromdagen. Bara beskriv. Och om det blir för svårt att fortsätta berätta så gör du ett uppehåll ooch andas och registrerar vad som händer i din kropp. Utan att döma.

P: ...

T: ...

P: ...det var en jobbarkompis unge som var med på jobbet...alltså alla på jobbet vet att jag inte fixar speglar. De har till och med tagit bort den på en av toaletterna för min skull och hängt för gardiner för alla fönster så att de inte ska kunna spegla en när man går föbi...Men det är klart att dom pratar om det hemma.
Och så den här ungjäveln då ...Alltså - jag fattar att det inte var hennes fel...eller jo, förresten hon är faktiskt tie år...men hon...hon...Vi pratade lite sådär som man gör med ungar om skolan och sånt....och så... och så plötsligt... hon...hon...DET GÅR INTE! JAG KAN INTE!

T: Andas.

P: ...

T: Vad var det som hände, Susanne?

P: ...hon skulle väl skoja med mej eller testa om det var sant...hon...drog fram en stor spegel ur väskan och...en sån där sminkspegel som förstorar på ena sidan och är vanlig på andra...med handtag... hon...hon höll upp den framför mitt ansikte - så här nära...

T: ...

P: ...jag höll på att slå ihjäl henne.

T: ...

P: ...fast det var inte det som var meningen.

T: ...

P: Det var som att hjärnan blev alldeles bortfrätt. Helt tomt i huvet.

T: ...

P: Jag bara slog ju för att skydda mej själv...för att få bort spegeln... och sparkade också...och skrek. Som en idiot.