090305 sitta fast
han blev fastspikad i tiden
fick inte följa med längre
ett brutalt rostigt järn
stacks tvärs igenom hans liv
fäste honom för alltid vid en punkt
41 år 8 månader och 1 dag
- att jag kan skriva det,
betyder att livet har tagit mej med sej
långt från den tidpunkt där han spikades fast.
den 5 mars år 2004
- fanns det inga ord
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
oj jag vill gråta år vad det kan handla om. dina bilder så tydliga sorgliga , den utmätta tiden!!
SvaraRaderaVilken vacker text. Tycker om kontrasten mellan han som sitter fast och berättarjaget som har gått vidare - eller låtit livet ta med henne.
SvaraRaderaBravo.
Vilken oerhört stark text. Så få ord, så mycket känsla!
SvaraRaderaStark poetisk text! Och ett tema som ger utrymme till egen tanke, tolkning och känsla! Tack för kommentaren till min "kärlekens crescendo". Det gjorde mig glad! Cissi
SvaraRadera