Gränsöverskridande

(Utmaning 294 om en ovanlig dag)

Om bara tre sekunder skulle hon förvandlas till en självlysande trollslända.

Den senaste tiden hade hon känt att huden blivit tunnare och alltmer genomskinlig. Hjärtat hade blivit större och avgett ett allt kraftigare sken. Kroppen tunnats ut och omformats till en spolformig kapsel. De celler som utgjort hennes lemmar hade omplacerats och två gigantiska mångfacetterade ögon med förmåga till simultanseende i alla riktningar, hade nybildats.

Hon var inte längre på gränsen.

De snabba vingarna kittlade henne lycklig.

Om konsten att slå i en lång spik

(Utmaning 285 Om att slå till)

”När man ska slå i en lång spik...”, börjar mamma försiktigt, när jag återigen böjer spiken halvvägs genom den kraftiga regel som ska utgöra en del av stommen till den vägg jag bygger på vinden.
Min mor är sjuttiofyra år och har aldrig någonsin lämnat en öppen yta i sitt ursprungliga skick. Hon har snickrat sej genom livet. Jag, som var snäll och beskedlig som liten, var perfekt i rollen som brädhållare. (”Håll där! Nej inte där - DÄR! Stilla!!!”) Som en följd därav har jag alltid avskytt allt vad trähantverkande heter.
Nu är jag fyrtiotre, inte så foglig längre. Jag snusar och svär som en full hamnarbetare - att snickra är en terapi, en passion, något fullständigt livsnödvändigt. Och det är mamma som håller.
Jag blänger på henne.
”Min far sa alltid, att när man ska slå i en lång spik...”, fortsätter hon diplomatiskt.
Morfar, min underbare klurige morfar snickaren, som byggde samtliga de hus familjen bodde i med tillhörande möblemang och som blev den första döda människa jag såg. (Morbror M klappade honom med sina stora spadar till nävar på kinden så att det likstela huvudet flyttades på kudden. Morbror M:s tårar kom förvånande nog genom näsan, som var väldigt röd.)
”Får jag visa..?”
Jag släpper hammaren utan ett ord och flyttar mej åt sidan.
”Han sa att man ska slå så här.”
BAM-ta BAM-ta BAM-ta BAM.
Ett kraftigt slag med hammaren och därefter ett lätt, som en studs.
Ett kraftigt, en studs.
”Han sa att på det sättet kan man slå i även en krokig spik.”
Hon räcker mej hammaren.
BAM-ta BAM-ta BAM.
Det fungerar.
Som hjärtslag.
Det fungerar verkligen.
Spiken går rakt genom regeln och fäster i golvet.
Plötsligt får jag en stark upplevelse av att vi är fler här uppe i byggröran på vinden.
Jag söker undrande mammas blick. Bakom henne ser jag morfar, som flinar sitt sneda grin - en häst bet av hans överläpp i ungdomen. Bredvid honom min bror, som ler belåtet uppmuntrande.
”Det här fixar du.”

Dressed For Success

(Utmaning 284 Skriv om något du aldrig gjort, som om du kunde det)

Han nobbade mej. Trist på en sån läckerbit, men shit happens.
Jag ler nöjt och förföriskt mot min egen spegelbild innan jag fösvinner ut i natten. Jag har bäddat rent i sängen. Trosan fuktig av förväntan - vem kommer jag att älska med i natt, nu när det inte blir han, som jag hade önskat?
”Mister du en står dej tusende åter”, som min far sa när jag vid sjutton års ålder fick mitt hjärta krossat på allvar för första och enda gången i mitt liv. Jag var en ovanlig tonåring, för jag lyssnade till hans ord och sedan dess är min strategi att leta reda på någon annan att trösta mej med när en relation tar slut eller jag - som nu - helt enkelt får nobben.
Jag är i mitt rätta element. Smeker mej fram bland kropparna i trängseln på krogen. Här känner jag mej trygg. Ljudnivån förhindrar varje seriöst försök till samtal om känslor - enbart kroppsspråk gäller och det behärskar jag till fullo.
En hand på min stjärt. Jag vänder mej om och låter mej omfamnas av en varm, svettig kropp. Bruna ögon som slukar mej, en blandning av öl och whisky i tungornas möte.
När morgonen kommer minns jag inga namn.
Jag är fri.

Se till mej som liten är

(Utmaning 281 Att-göra-lista åt valfri kändis)

Hej,
Jag hittade den här listan när jag var uppe på vinden och röjde idag.
Vet inte riktigt hur den har hamnat bland mina grejer eller hur länge den har legat där.
Hoppas bara du inte tar illa upp för att jag läste igenom den. Men jag insåg då att den måste vara din och att det är viktigt att du får tillbaka den.

Lycka till och tack på förhand!
Hälsningar M
PS. Jag la till en punkt.

Glöm inte:
1. Fixa fred på jorden och göra så att alla människor är snälla mot varandra och är nöjda med att vara lyckliga.
2. Ta bort all död som inte beror på ålderdom och färdiglevda liv.
3. Ta bort allt ont, alla sjukdomar, smärtor och alla själsliga lidanden.
4. Stoppa miljöförstöringar och dåliga klimatförändringar.
5. Rädda alla utrotningshotade djur och växter.
6. Göra så att den underbare mannen, som M är så förälskad i, är just så underbar (eller ännu underbarare) och älskar henne tillbaka och vill vara med henne NU.

Älskar (2)

(Utmaning 279 Ett ödesdigert möte)

Vilken fantastisk ljuslåga,
tänkte den vackra lilla fjärilen.

Älskar inte

(Utmaning 278 En långsiktig strategi)

När man avskiljer en hand från dess fäste vid handleden, gör man ungefär på samma sätt som när man trangerar en kyckling.

Man tar ett fast tag kring handen och klämmer åt mycket hårt alldeles vid den nedersta tumledens och lillfingerledens fäste. På så sätt åstadkommes att handen rundas inåt till sitt smalaste läge samt att dess rörelsemöjligheter begränsas maximalt.
Handleden brukar vara betydligt lättare att få ett stadigt grepp kring.

Därefter drar man med ett hårt och bestämt ryck de båda lemmarna åt varsitt håll. Jag vill betona att det handlar om en mycket snabb, bestämd och kraftfull rörelse. Annars riskerar man att handens muskler reflexmässigt gör en motrörelse.
Om man lyckats lossa lederna från ledkulorna märker man det tydligt genom att själva handen plötsligt blir bokstavligen lealöst hängande inuti sitt skinn.

Därefter är det bara att ta fram kniven och skära av handleden mellan benändarna. Viktigt är naturligtvis att använda sej av en skarp kniv. Det är annars mycket svårt att göra ett snitt genom det yttersta hudlagret. Själv har jag alltid en nybrynt schweizisk armé kniv bekvämt till hands i handväskan.
Jag rekommenderar att inte försöka såga sej genom senor och muskler utan istället göra ett par välplacerade bestämda skär. Detta på grund av det ymniga blodflödet som försvårar arbetet avsevärt.

Bästa sättet att förbereda sej är att hemmavid i lugn och ro visualisera det hela in i minsta detalj så många gånger att man upplever sej utföra handlingen i verkligheten.
I den verkliga situationen krävs en enorm snabbhet och målmedvetenhet.

Oftast är dock överraskningsmomentet till ens fördel.
De flesta män förväntar sej nämligen inte mer än en lam maktlös verbal protest när de tafsar på en.

Älskar

(Utmaning 277 En dygd)

Ta det lugnt.
Jag ser dej.
Hör dej.
Känner dej i hela mitt system

Du är här.
Hos mej.
I oss.

Var inte lessen.
Det är ingen panik.
Det ordnar sej.

Sch

Du behöver inte föklara.
Jag vet -

- att du gör det rätta.
Utifrån dej.
Såsom jag gör det rätta.
Inifrån mej.

Det löser sej.
Jag förstår bara inte hur -

- hur jag ska klara mej tills dess.

Men det gör jag.
Klarar mej.
Och du också.