090306 häftig tempoupptrappning

Hon sitter vid soffbordet med en mugg hett nybryggt té framför sej.
Solen smyger in där gardinerna glipar. Spelar över bordsytan och hennes ljusa handryggar runt témuggen.
Känslan av handflatorna kupade runt den varma lena keramikytan.
Yta mot yta.

Hon önskar att hon fick bli kvar hos sina tysta händer runt koppen - men hon hör hur bokryggarna längst upp till höger i bokhyllan bakom henne börjar sträcka och vrida på sej. Som om de vaknar ur en djup slummer.

Hon skärper blicken på sina fingrar. Försöker att inte andas hörbart, för att de inte ska märka henne.
Försöker stänga ute ljuden från det ökande antalet böcker som börjar sucka och grymta bakom hennes rygg.
De är missnöjda och gruffar och knuffar på varandra. Allt mer högljudda.

Det hotfulla mumlandet växer. Hon förstår inte orden, men vet innebörden.
Ögonen torra och svider. Blicken suddig. Muggen försvinner.
Hon måste andas!

De skriker och väsnas. Hatiska obegripliga förbannelser tar form och glider ner från hyllorna Börjar tassla omkring på golvet bakom henne.
Hon blundar och börjar sjunga för att överrösta dem. Händerna fastlåsta kring muggen.
Sjunger hon. Högt starkt. Hon kan inte sången hon sjunger. Den finns inte. Fanns inte nyss.

Hetsiga skrik och tjut. Hon ser rakt genom ögonlocken hur färgerna börjar rinna från böckerna. Sveps runt i en virvlande rörelse. Ondskefulla vrål vispar runt dem.

Hon hör inte längre sin egen röst. Kroppen spänd av motståndet. Reser sej. Händerna hårt om muggen. Svingar den. Kastar den. Fönstret som kraschar.
Händerna river ut böcker. Kastar. Ut genom fönstret. Färgerna flyger.

Tjuten tar sej in genom hennes näsborrar.
Kastar. Kastar. Kastar.