Anden i datorn

Usch - egentligen skulle de inte få ha nån dator när de grisar ner så, tänker hon.
Trots alla förmaningar att de inte får äta eller dricka vid datorn hittar hon chipsrester mellan tangentknapparna och kladdiga ringar efter dricksglas på bordet. För att inte tala om skärmen - ett dis av feta fingeravtryck. Hon lutar sej närmare för att artbestämma ett stort antal fläckar som är spridda över ytan.
Snor?

Plötsligt och helt utan förvarning kommer en störtflod av tårar. Skitsamma. De sover ändå alla tre. Hon är så jävla trött. Och så inihelvete ensam.
Helvetes förbannade otacksamma ungjävlar, fy fan vad de utnyttjar henne!
I samma sekund som hon tänkt den tanken är hon nära att kräkas av skuldkänslor.
Skärp dej för helvete! Hon snyter sej i våtservetten för rengöring av datorskärmar, drar fram en ny ur förpacknigen och börjar omsorgsfullt gnida glaset med trasan.

Hon gnider och gnuggar och gnider igen. Den översötade doften från rengöringsmedlet gör henne dåsig och omtöcknad. Men medens är hon klarvaken. Osynliga fingrar skriver på tangentbordet. Hon stirrar på texten som växer fram:
SKRIV TRE ÖNSKNINGAR. DE KOMMER ATT GÅ I UPPFYLLELSE OMGÅENDE.

Vem fan är det som hånar mej?!
"Jag vill ha en glittrig feststass - kitschig tiara, en urläcker blåsa av Versace och världens häftigaste dojjor till. ", knattrar hon ner ursinnigt. I samma sekund som hon smäller punkten på plats går det som en rysning från hårbotten till fotsulor.

Va´ i...? Hon rusar - så gott det nu går i stilettsandaletter - till hallspegeln.
En sån här fantastisk klänning skulle jag aldrig i livet kunna fantisera fram, andas hon till galadrottningen i spegeln. Det är bara Versace som kan skapa nåt sånt här.
Detta måste alltså vara sant!

Hon tar sandaletterna i händerna och rusar tillbaka till datorn och skriver:
"Jag vill vara pigg, glad och stark."
Plötsligt känner hon hur det stramar i ansiket och under en mikrosekund är hon rädd att hon drabbats av stroke. Det visar sej dock vara ett gigantiskt leende som enagerar varenda del av hennes starka energifyllda kropp. Hon skrattar högt och dansar jublande runt till en inre symfoni. Glittrar in i barnens sovrum och kysser dem en efter en.
Hon lämnar en svag doft av antistatiskt rengöringsmedel efter sej när hon svävar ut till datorn igen.

Hon blir lite skär över kinderna när hon lugnt och med stor omsorg formulerar sin tredje och sista önskan.
...

Morgonen efter sitter hon - fortfarande varm i hela kroppen - i bara morgonrocken på kökstrappan med en mugg té i handen. Blundar lycklig mot solen. Huden glöder stilla i gryningen.
- Morsan! Morsan, var är datorn? Mo...?!...Vem är HAN???