090317 om en grönsak

Ensamheten nådde sin lägsta punkt en lördagkväll i december.
Han föreställde sej hur alla andra samlades innanför glöggimmiga fönsterrutor och skrattade och myste.
Själv satt han ensam vid sitt nakna köksbord och tittade på de sorgliga resterna av dagens middag. Färdigportioner var inte kul. Men idag hade han kompletterat den med en plaststrut med holländska rädisor som han hittat i grönsaksdisken och hade satt i sej allihop utom en.

Han älskade den speciella konsistensen och den kryddiga skarpa smaken. De röda runda små kloten med sin vita svans var dessutom vackra och påminde om sommaren.
Han hade klämt försiktigt på rädisorna och tyckt att de var lite väl svampiga och därför omsorgsfullt lagt dem i en liten skål med vatten, för att de skulle suga i sej vätska och återfå rätt hårdhet.
Han hade doppat dem i salt och låtit smakblandningen krusa smaklökarna på tungan.

Nu var han trött. Vemodig, ensam och trött. Han sköt undan tallriken och vilade huvudet på korslagda armar. En liten slummer, en liten liten slummer...Han sjönk djupare ner i tröttheten. Han skulle just kliva över sömntröskeln när han hörde en liten röst som harklade sej:
- Hoi, hoe gaat het met u?
Han lyfte förvirrat på huvudet och såg sej omkring. Han var ju ensam. Hade han drömt?
- Hoi! Hello?
Han stirrade förvirrat på grönsaksfatet framför sej. Det kunde inte vara möjligt. Han drog fatet till sej så att den lilla ensamma rädisan kom i rullning.
-Wooooojojoj!
Han lutade sej närmare.
- Hoi!
- Hej, svarade han utan att reflektera över att han inlett en konversation med en grönsak.
- Do you speak english?
En röd liten grönsak som talade engelska med holländsk brytning.