090303 En kroppsdel att önska sej...

Det hade börjat med att det kliade och ömmade mellan skulderbladen.
Hon gjorde avslappnigsövningar och gick på massagebehandling. Det lindrade visserligen den molande värken tillfälligt, men det verkade som att det på längre sikt stimulerade utväxten, snarare än hämmade den.

Hon gick till en av stadens modebutiker och fick med sej några klädesplagg in i omklädnigsrummet för att ha en ursäkt att slita av sej kläderna och betrakta sin egen rygg i den allseende spegeln.
Hon blev förskräckt av den blånade utbuktning hon såg.

Hon tillbringade lång tid i telefonkö, för att av sjukvårdsrådgivningen få rådet att smörja det ömmande området med tigerbalsam och besöka läkare om värken inte gått över om en vecka.

Doktorn undersökte henne under tystnad, skrev ut en salva som skulle dämpa utslagen som hon fått av linimentsalvan - och frågade sedan om hon kände till ifall någon i hennes släkt hade utvecklat en puckel.

Hon började styrketräna för att stärka bröstryggens muskulatur och upptäckte till sin förundran att hon hade en offantlig kraft i dessa muskler.
Hon låg på mage på träningsbritsen med panna och näsa nedtryckta mot det surt luktande konstlädret och lät armarna arbeta långsamt i utsträckt läge. Ner. Upp. Ner. Upp. Stora starka svingande rörelser.
Och fann att detta var skönt.

En muskulär och mental stillhet spred sej i hennes kropp för varje lyft hon gjorde med tyngderna.
Hon behövde större tyngder och märkte förbryllad att hon med lätthet hanterade 35-kilos hantlar i sina stora mjuka lugna rörelser. Hon blev skär om kinderna och kroppen fylldes av tillfredsställelse.

Hon letade upp en låda med handledstyngder som hon spände fast från handlederna och ända upp mot armhålorna och grep tag i de tyngsta hantlar som gymmet kunde erbjuda.
Hon ställde sej rak och stolt mitt på golvet.
Blundade. Vände långsamt ansiktet uppåt. Drog djupa heta andetag, som spred värme i hela hennes väsen.

Hon märkte inte att de andra i träningslokalen stannat upp i sin svettiga kamp mot sina kroppsliga begränsningar.
Genomlyst av kraft lyfte hon så armarna rakt upp mot taket och i en extatisk utandning sänkte hon dem kraftfullt och kände hur fötterna lämnade golvet.

En upplevelse av extrem närvaro i sitt eget verkliga jag fyllde henne och hon insåg, snarare än kände, hur den väldiga utväxten på ryggen brast.
Fortfarande svävande lösgjorde hon försiktigt sina armar från tyngderna.
Slog upp ögonen. Log med hela sitt väsen. Omfamnade sej själv.

Och lät sej bäras av sina egna vingars kraft upp mot taket, ut genom fönstret och högt högt upp mot den isklara himlen.