Lemlästad

Att med dyckert och skruv sammanfoga de lästade lemmarna till en ofullständig (men dock!) sammanhängade helhet - gör ont.
Mycket ont.
Och vackert blir det inte.

Men det blir
- någonting.

Söndertrasade delar av vackra förmågor, gåvor och möjligheter,
stympade drömmar och förhånad längtan
- blir till ett groteskt konstverk.
Inför vilket man stannar upp, äcklas, ondgör sig och förfasas.

Men det är
-någonting.

Fakta

(Utmaning 193. Tydlighet)

"Jag lever", sa hon till sin allra högst levande syster. "Men vår bror är död."
"Jag vet", sa den allra högst levande.

Och höll tillbaka ett andetag. För att hon - som fortfarande levde - kunde det. Välja att andas. Eller att hoppa över det då och då.

"Jag vet", upprepade hon. "Jag vet."