090316 om att fullfölja en plan
Hon snurrade tändstickan mellan höger tumme och långfinger. Fram och tillbaka.
En hisnande maktkänsla. Att utplåna sitt förflutna.
Hon undrade om det var så det skulle kännas efteråt. Som om all dåtid var borta och hon skulle kunna börja om. Hon trodde inte det.
Det var inte heller det som var målet. Hon ville bara försöka göra livet enklare och mer begripligt för hennes dotter än det varit för henne själv.
Ingen vet när hon dör, men man kan ta ansvar för vad man lämnar efter sej, resonerade hon.
Det var så mycket som inte behövde föras vidare. Flickan kände ju henne som den hon var idag. Varför komplicera den bilden?
Det var svårt. Men hon hade bestämt sej långt tidigare.
Hon drog tändstickan mot plånet. Lågan slog genast upp. Hon förde den mot traven med dagböcker i zinkbaljan framför sej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
Bra sp¨nning. Jag fastnade speciellt för inledningen och slutet.
SvaraRaderaJätte intressant tema! Vad är det för bild man vill lämna efter sig och hur göra för att nå det? Spännande skrivet och jag kan förstå maktkänslan i att sudda ut. Chans att återskapa oss själva har vi ju egentligen i alla nya kontakter om vi gör det medvetet.
SvaraRaderaDet är val som varje människa nog måste göra, vilket avtryck man vill göra hos andra människor och vilken bild, precis som Margareta säger, man vill lämna av sig själv i efterhand. En text som fick mig att tänka efter. Cissi
SvaraRadera