torsdag 24 september 2009

Utan titel

(Utmaning 266 Befängt)

Du klarade inte av att lyssna färdigt.
Lämnade luren till mej.

Leukemi.

Min bror. Din son.

Ta hand om mamma.
Hjälp K med barnen.

Du kastar din kropp rakt in i väggen.
Jag förstår inte vad jag ser.
Min hörsel har delvis fallit bort.
Men jag hör dej ändå fortfarande ropa.

Ta mej istället.

4 kommentarer:

  1. Att ens barn blir sjuka är mer än befängt. Din text gör att jag ser scenen framför mig.

    SvaraRadera
  2. svordomar bubblar inom mig i din text
    du har en förmåga att alltid beröra mig så det gör ont, det är verkligen befängt när det handlar om att barnen försvinner innan föräldrarna, de är inte så det ska vara, även om det ibland är just så

    SvaraRadera
  3. Gripande. Inte ett ord för mycket (som om du nånsin skriver ett ord för mycket).

    SvaraRadera