Inre stridigheter

(Utmaning 264 Om att samsas)

Den Lilla hänger dramatiskt framstupa över en stor sten och gråter och känner sej evigt olycklig. Ibland upphör gråten, hennes rödsvullna ögon betraktar vackra skeenden i den lyckliga dagdrömmens land i fjärran, tills hon hastigt rycks tillbaka till den här världen och då börjar tåreflödet igen.

Väktarinnan är på dåligt humör. Irriterad över röran som uppstod. Hon hade ju röjt mark, planat ut runt hemmet och arbetat hårt med deras bostad för att skapa bästa förutsättningar för framtida liv.

Hon hade visserligen bävat när hon gav den Lilla tillåtelse att leka med Hemmets Härskare. Men han var inte farlig på det farliga sättet och hon måste ju få leka, hade hon resonerat.
När hon senare kom hem och fann den Lillas hjärteblod på dörrmattan och den Lilla själv i en pöl med tårar hade smärtan omedelbart drabbat henne och skurit upp en lång djup reva i hennes eget lår.

Hon oroar sej egentligen inte för den Lillas brustna hjärta. Inte heller för såret i hennes eget kött, som hon känner av vid varje steg hon tar och som gör arbetet tyngre och svårare att utföra.
”Det går över”, mumlar hon för sej själv, rengör och lägger om såret. ”Hon sitter i alla fall i en stabil och vacker omgivning och gråter.”

Det som skakar om henne betydligt mer är de andra angreppen som kom ungefär samtidigt från två helt oväntade håll.

Hon lyfter upp den Lilla i famnen, låter henne hänga över axeln och blöta ner hennes rygg med sina tårar och sitt snor.
Hon haltar runt ägorna för att uppskatta följderna av attackerna.

En bit av den omsorgsfullt lagda stengärdsgården på baksidan av trädgården och en stor yta av gräsplanen har trasats sönder där Den Harmoniskes ord briserade.
Den Helige har sprayat sina med omsorg valda, fula, grönstinkande ord över hela fasaden.
Men trots detta - och trots den totala oredan inomhus, som Hemmets härskare ställde till med - nickar hon belåtet och är nöjd med att befästningen hon byggt stått emot så väl.

Fortfarande med den gråtande Lilla i famnen börjar hon långsamt och målmedvetet tvätta bort alla spår efter de kränkande orden på husets utsida.
”Det ordnar sej, min lilla, det ordnar sej.”