(Utmaning 253 Om tid)
Hon försöker tänka på något annat än lukten. Och klådan. Och värken i ryggen.
Hon hade råkat hamna lite snett under natten och har sedan inte kunnat flytta sin kropp i ett bekvämare läge.
Nu ligger hon här med sned rygg och byxblöjan – förlåt inkontinensskyddet – fullt av urin och håller på att förlora förståndet av smärtan från underlivssvampen som växer och frodas i värmen och fukten.
Klockan kvart över fem vaknade hon i morse.
Ibland har hon tur och de kommer tidigt. Men ibland – som idag – är de sena.
De har väl inte gömt henne?
Det har faktiskt hänt en gång. Klockan var elva när hon till slut hade dristat sej till att använda trygghetslarmet för att få hjälp. Det tog en halvtimma innan de var på plats. Hon hade längat efter sin dusch, men den hanns inte med eftersom det var för nära inpå lunchruschen, som de sa.
Hon försöker tänka på frukosten – hur gott det ska bli med kaffet, ägget och sillen.
Hon försöker tänka på trasmattan som hon arbetar med på dagverksamheten. Hon försöker tänka på vilken av de inplastade matlådorna från samhall hon ska värma till lunch idag - korv stroganoff eller mexikansk kycklinggryta?
En nyckel i låset. Frisk vinterluft pilar in. Frisk luft!
Ljud av vintersnorig näsa och prassliga ytterkläder som slängs i en hög på golvet innanför dörren.
Det är bråttom idag.
Hon försöker avgöra på ljudet av stegen och rörelserna i hallen vem det är, men det är nästan omöjligt eftersom de är så många som turas om. Hon hör det välbekanta knattret från telefonen på hallbyrån, när personalen loggar in.
”Fan, fan, fan! Helvetes system som aldrig kan funka!”
Sen en liten späd varelse som på ingen tid alls tar sej över tröskeln till sovrummet och är framme vid hennes säng och lägger en rödnarig frusen hand på hennes kokande stinkande kropp.
”Hej, förlåt att jag är sen. Det har varit en helvetesmorgon, ska du veta. Tiden har rusat fram. En massa larm och grejer. Och biljäveln startade inte, för nån hade glömt att sätt i motorvärmarn efter kvällspasset igår. Och så ringde de från dagis. Min pojke har blivit sjuk, så jag var tvungen att fixa nån som kunde hämta honom för det är ju vikariestopp och...ja, till slut fick jag tag på min granne, men jag måste sticka hem så fort jag är färdig med dej, för han har feber. Är det okej om jag bara tvättar dej lite i sängen istället för duschen idag?”
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
Mycket bra text om hur de gamla säkert upplever sina dagar. Jag hoppades i och för sig att hon skulle få duscha, men tyvärr....
SvaraRaderaVad jag gillade allra bäst var hur hon behåller sin mänsklighet, sin värdighet. Hon är inte det minsta objektifierad. Bra!
SvaraRaderajag önskar så mycket mera av vårat samhälle framför allt att människors liv inte skall värderas i vare sig tid eller pengar det du skriver om är så verkligt. min farmors värdighet gör ont, hon vill inte visa sig liten inför mig, hon anser inte att det är värdigt henna om jag hjälper henne med dusch jag förstår lite hur hon tänker men att inte duscha alls tänk att kvinnan slår ihjäl tiden, medan den andra är på jakt...... bra skrivet även om jag inte gillade den verkligheten men så är det det är den som finns
SvaraRaderaKokande stinkande kropp. Håller med Marmoria om att hon har kvar sej själv, jag tyckte mycket om det. Hur långsamt tiden går för henne, men inte för andra.
SvaraRaderaDenna stackars kvinna, så helt utelämnad...det gör mig så illa att ibland se detta i vården...personal stressar ihjäl sig pga sparande och indragningar...dom gamla får betala priset. Jättebra skrivet med ett perspektiv just från vårdtagaren.
SvaraRaderaMycket bra beskrivning från en verklighet man från tid till annan kan se i pressen. Annars lever de ett undanskymt liv med enda förhoppningen att deras anhöriga orkar bråka tillräckligt för att något ska hända. Dina texter blir hela tiden nära och berörande utan att bli smetiga.
SvaraRaderaEn verkligt gripande text. Du har fångat så väl hur olika tid kan uppfattas!
SvaraRaderaBra beskrivning av en vardaglig situation för en gammal kvinna som är beroende av att få god omvårdnad och vem som betalar besparingar och neddragningar i samhället. Trovärdigt att hon ändå beskrivs som så tålmodig
SvaraRadera