(Utmaning 263 Undantag)
”Äh, okej då”, muttrade Gud. ”En liten putt i rätt riktning då, men resten får du sköta själv.”
Hon hörde inte svaret, för i samma stund knackade det på dörren.
Och efter att hon öppnat den
- blev livet aldrig detsamma igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
Så lite det behövs ändå för att vi människor ska våga och så lite det behövs för att det ska bli en bra text.
SvaraRaderaFår samtidigt tacka dig för alla dina kommentarer, tuppkammen växer varje gång :)
tänk va mycket som kan hända på en liten kullerbytta.
SvaraRaderaMirakulös minimalism.
SvaraRadera