Idol-tävling i gudarnas sal

(Utmaning 245 Om en triumf)

Tidpunkten för den stora finaluppläsningen var inne. I gudarnas sal trängdes åhörarna. En kraftfull stämma mullrade:
”Innan vinnaren kastar de gyllene tärningarna, vill vi be henne att läsa upp sitt bidrag!”
En späd liten gudinna som studerade vid Afroditeakademin, gick graciöst upp på podiet, hostade lite och presenterade sitt scenario med sensuell och långsam röst:

”Hon använde den nyväckta förälskelsen för att förföra en annan man.
För övnings skull, tänkte hon, medan jag väntar in Honom.

Ännu hade ingenting hänt mellan dem, mer än smygande blickar och leenden som blygt studsat mot varandra. Och så en mängd små beröringar av det onödiga slaget - som att hon när hon räckte honom en kaffemugg, landade med hela handen inuti hans handflata för att sedan låta sej smekas ur det vibrerande mötet.

Men detta lilla var stort och värdefullt nog för henne. De små beröringarna hade väckt sådant till liv inom henne som hon trodde var skadat eller borta för alltid.
Det vara bara det att det gick lite långsamt.

Han hade bara varit skild ett halvår och varken vågade eller ville ha bråttom in i ett nytt förhållande.
Men hon, som varit ensam och rädd i flera år och som nu äntligen kände sej modig och redo - hennes kropp brann och ville ha
- nu!

Hon hade brukat skämta om sej själv och sitt långvariga civilstånd och säga att hon klarade sej bra eftersom hon var händig, fingerfärdig och hade rik fantasi.
Men nu var det annorlunda. En urkraft var väckt inom henne. Ett enormt rovdjur som krävde en annan människas kött och blod. Hon kanske hade kunnat skicka en bedövningsspruta i djurets kropp – en sådan som man ser djurskötare i Afrika använda för att söva lejoninnor och elefanthonor.

Men hon ville inte det.
Hon var så glad över att upptäcka att denna kraft fortfarande fanns där.

Därför var det ingen svårighet för henne att använda de leenden som hon bar för att hon tänkte på Honom, de blickar som var svaret på Hans och de smekningar som var formade av Hans händer – i mötet med den andre mannen.

Hon ville bara leka lite. Njuta utan tankar på förhållande och framtid. Ge sej hän – medan hon väntade in Honom. Därför sprudlade hon i mötet med denne andre man. Därför glödde hennes händer när hon fattade hans och drog honom till sej och kysste honom

- som i sin tur blev väckt ur sin djupa långa sorgedvala efter äktenskapet som upphört ett par år tidigare.
Nu är det min tur, vågade han tänka när han lät tillät sej surfa på hennes urkraft. Denna kvinna vill jag vara med om. Lära känna och våga en relation med. Han besvarade hennes kyss och var beredd att följa henne hela vägen upp på vågens topp och ner igen.”

Jublet i gudarnas sal ville inte veta av några gränser utan rullade ner över människornas värld och orsakade en av det århundradets värsta orkaner.
Inte förrän den lilla skira gudinan lyfte de gyllene tärningarna i sina vackra händer upphörde larmet.
”Detta öde ska drabba...”