2009-02-08 Fantisera om hur livet ser ut om 20 år.

"Jag undrar...", sa snödroppen, som just trängt sej upp genom halvmultnade froststela fjolårslöv. "Jag undrar hur mitt liv ser ut om tjugo år.
Kommer jag vara lika vackert vitskimrande? Kommer min stjälk ha kvar sin stolta gröna styrka? Kommer min lök ha delat sej igen och igen och jag stå omgiven av ett hav av nya vackra släktingar?
Eller kommer mina kronblad ha gulnat och blivit tunna och slokande? Min stjälk blivit mjuk och böjd?
Kommer plätten där jag står fortfarande ge mej näring att leva eller har den fallit offer för nya trädsgårdstrenders spadar?"
Den lilla snödroppens vånda var stor och hon hörde inte det gamla päronträdets knotiga viskning.


2009-02-07 Klichéartad beskrivning av den miljö du befinner i nu!

Solkatter dansar på väggarna. Dammkornen glittrar i vårsolens glans. Smutstvätt i högar som växer så det knakar. Berg av disk.
Fyrtiotreåringen sitter lojt tillbakalutad i en blanksliten fåtölj med lap topen i knät - utan tanke på dammråttorna i hörnen. De grå tinningarnas charm är täckt med färg hos frisören.
Dottern lyser med sin frånvaro. Hon är på födelsedagskalas.
"Man får gripa tillfället i flykten", ler den medelålders kvinnan och skriver för glatta livet.
"Det är fortfarande en dryg timma kvar tills mitt lilla yrväder kommer hem igen."


2009-02-06 Skriv om någon som känner sig efterlängtad.

- Jag talade med den halländska vintern häromdagen, sa våren i Paris till sin skånska syster. Tänk, hon känner sej alldeles utbränd i år och funderar på ljusterapibehandling för att komma i form igen.
- Ja, jag vet, svarade våren i Skåne. Det är likadant med den skånska vintern. Stackarn - att hon inte begriper att vintern är helt ute numera. Bara mörker och fukt,som gör människorna sjuka i sinnet.
- Ja - och så kylan upp till..! Usch ja!
- Inte konstigt att folk klagar och gnäller över dem.
- Nej, men de får faktiskt skylla sej själva - vintrarna alltså. Man har ju faktiskt ett val, eller hur? Jag menar - jag har då aldrig hör någon klaga när jag kommer. Folk reser ju mej till mötes från alla världens hörn! Men så är jag ju alltid så full av ljus och spirande hopp också.
- Du har alldeles rätt. Man får ju bjuda till lite. Själv har jag gett en försmak av mej själv den här helgen.
- Ja, det brukar aldrig slå fel. Det är underbart att se hur de små liven kommer myllrande ut ur sina små krypin och vänder sina bleka anleten mot solen och blundar, suckar och andas in oss och viskar "Äntligen!".