(Utmaning 238 Om ett begär)
Hon var så liten så att hon måste stå på tå för att nå upp och klia sej på näsan.
Benen var så korta att de inte nådde hela vägen ner till marken.
Och hennes anletsdrag så nätta, att de bara kunde skönjas av den som ägde mycket god syn eller ett starkt förstoringsglas.
Men inuti henne fanns oändliga universum.
Det enda hon önskade var -
att få ha det så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
Och må hon så få ha det!
SvaraRaderaÅ, vilken finstämd berättelse. Jag ville läsa den gång på gång för den lät så vacker!
SvaraRaderaJag tror hon behöver sträcka på sig och sedan kika ut på den verkliga världen någon gång då och då också.
SvaraRadera