Apokalyps

(Utmaning 243 Om att införa ett förbud)

Egentligen var det ingen som förstod meningen med den nya lagen.

Stadsborna, för att de aldrig hade stött på företeelsen ens i sitt ursprungliga format.
Landsbygdsborna, för att det fåtal som valt att stanna kvar, inte ansåg att det behövdes något förbud. Ingen vettig människa skulle ändå komma på tanken att låta småbarn leka ensamma utomhus längre. För övrigt var det just barnfamiljerna som hade varit först att fly landsorten. Och den äldre befolkningen gjorde bara sina ärenden torra dagar sommartid eller iskalla dagar vintertid.
Men framförallt - ingen människa lämnade längre frivilligt hemmet i skymning eller gryning.

Norrlänningarna var de som protesterade mest högljutt eftersom det var deras landsända som fick ta emot flyktingströmmen från söder. De hade ju heller inte upplevt det hela på nära håll och argumenterade att det hela var en massmedial hausse, som uppstått under en sommar som kunde betecknas som torr endast nyhetsmässigt.

Och det var ju trots allt så att bara ett enda barnskelett hade upphittats. Övriga barn var fortfarande försvunna.
Det var svårare att argumentera bort slemmet.

Biologer både från Sverige och andra delar av världen hade varit ense om sekretets härkomst.
Men det var den enorma mängden som orsakade frågetecknen.
Det lilla barnskelettet hade varit helt täckt av den starka sega massan. Det enda som lyftes fram som en möjlig ljuspunkt, var att den lilla pojken troligen hade kvävts till döds innan hans mjukvävnad gått sitt slutliga öde till mötes.

Ingen ville egentligen tro på tidningsrubrikerna – inte ens de som själva författade dem.
Visst hade man fått in skrämmande berättelser från ögonvittnen. Men de hade avfärdats som uppmärksamhetslystna och uppskrämda galningars fantasifulla återgivanden av vad de tyckt sej se i ljusfattig skymning eller gryning.

För det var vid den tidpunkten på dygnet, som samtliga observationer hade gjorts.
Vilket i sin tur stärkte den ohyggliga tesen om vad det egentligen var fråga om.

Men det var inte förrän inspelningsutrustning - tillhörande ett försvunnet filmteam, bestående av ljud- och ljustekniker samt fotograf och reporter, från en av landets mest respekterade aktualitetsprogram, som trotsat alla varningar i sitt nitiska yrkesutövande - hittades i en mindre damm av slem, tillsammans med renskalade skelettdelar efter samtliga medlemmar i teamet – som man inte längre kunde blunda för faktum.

Det fasasfulla slutliga bildbeviset.
De hade muterat.

När saxar, salt, ättiksprit och elstängsel inte rått på dem längre hade man övergått till mer eller mindre experimentella kemiska sammansättningar av bekämpningsmedel. De kraftiga klimatförändringarna hade förstärkt processen och någonstans hade det hela gått överstyr.

De hade muterat och vuxit till en större hunds storlek.
Men vad värre var – mördarsniglarna hade blivit köttätare.