Minne om ett ägg

(Utmaning 101. Skriv om ägg)

Jag var nog sexton eller sjutton år.
Han var fyra år äldre och skulle ut på långresa i världen. En minutiöst packad ryggsäck stod i hans rum avresedagen.
Mitt egendomliga sinne för humor i ohelig allians med oförmåga att uttrycka min kärlek och oro - gjorde att jag placerade ett rått ägg i hans packning.

En kul grej tänkte jag - att i packningen hitta ett krossat ruttet ägg från sin högt älskade lillasyster. Ett sätt att få honom att tänka på mej.
Jag minns hur jag föreställde mej att han skulle hitta den kletiga illaluktande sörjan och undra "va i ..." och sen skaka på huvudet och flina när han drog slutsatsen att det måste vara jag som var skyldig.

Han kom hem igen från resan. Men jag minns inte om jag någonsin frågade hur han hade reagerat när han hittat ägget och hur skämtet landat.

Det är fullständigt oväsentligt att få svaret på den frågan.
Ändå blir jag ursinnig, för jag ville haft kvar möjligheten att prata med honom.
Även om oväsentligheter.

Ännu ett samtal som omöjliggjorts - krossats under dödens definitiva orubbliga klippblock.

Jag hade åtminstone vett att lägga ägget i en plastpåse.