onsdag 14 juli 2010

Lemlästad

Att med dyckert och skruv sammanfoga de lästade lemmarna till en ofullständig (men dock!) sammanhängade helhet - gör ont.
Mycket ont.
Och vackert blir det inte.

Men det blir
- någonting.

Söndertrasade delar av vackra förmågor, gåvor och möjligheter,
stympade drömmar och förhånad längtan
- blir till ett groteskt konstverk.
Inför vilket man stannar upp, äcklas, ondgör sig och förfasas.

Men det är
-någonting.

2 kommentarer:

  1. Välkommen tillbaka!
    Och du startar starkt med en berörande text som jag gillar skarpt.

    SvaraRadera
  2. Jag gillar också den här, får en känsla av en gammal kär trasig docka. :)

    SvaraRadera