(Utmaning 10.25 att omedvetet såra någon)
Vrålet exploderade i hans strupe som magman ur en vulkan kastar sej mot himlen.
Ett djurs brölande i yttersta smärta.
Flickan under honom täckte sitt ansikte med händerna, som för att skydda sej mot att bevittna hans undergång.
Hans, av skräck och smärta omtöcknade medvetande, konstaterade, att när han drog sej ur henne, skulle han trasas sönder totalt. För gott.
Hullingar.
Bakom handflatorna började hennes tolvåriga hjärna ana vad det kirurgiska ingreppet inneburit. Och varför de sagt att hon och de andra flickorna var det moderna krigets viktigaste soldater.
Han hade inget val. Inte nu längre.
Hennes "förlåtförlåtförlåt..." hörde han inte.
Och förresten förstod han ändå inte hennes språk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
Så otäckt! Och bra!
SvaraRaderaUsch! Jag ryser av texten! Bra skrivet.
SvaraRaderaApropå din kommentar om filmkamera:
Min "hjälpare" sätter igång en filmkamera under tiden som han talar in i mitt huvud, och därför "ser" jag det jag skriver.
Herregud vad djupt det där blev...Det är svårt att förklara något jag alltid så självklart haft.
Du kan vara så fruktansvärd ibland. Läskigt bra.
SvaraRaderaJag ryser, vet inte om jag förstår, men bra är det!
SvaraRaderaHåller med dom andra!! Otroligt bra.
SvaraRaderaNu är jag tillbaka igen :)
kram elin.
Hej! Du har fått en utmärkelse av mig. Titta in på min blogg: http://marmoria.blogspot.com/2010/02/jag-ar-utmarkt.html
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaDu har en utmärkelse att hämta på min blogg.