(Utmaning 236 Om en smekning )
Handens insida är mjuk nu.
Lånar värme från barnets kind.
Vilar där i långsam stillhet.
Blick, som grumlats av starr
glider över släta ansikten
och mjuka konturer.
Ljuset har tonats ner
- sanningen har blivit mildare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fin som en smekning... "sanningen har blivit mildare"
SvaraRaderaBra beskriven känsla med sköna, smekande ord.
SvaraRaderagillar orden "sanningen har blivit mildare"
SvaraRaderaBra text
Det är inte ofta jag direkt ryser av välbehag, men när jag läste raden "handen lånar värme från barnets kind" så gjorde jag det. Lysande!
SvaraRaderaAng bokmässan så är det ngt som jag just går och funderar på. Det skulle vara vansinnigt roligt att gå. Ska du?
Den där kärleksfulla kontakten som man vill ska finnas mellan gamla och unga. Väldigt fint beskrivet.
SvaraRaderaVackert...om det här att bli gammal...
SvaraRaderaIbland är det bra att se otydligt. Jag tar av mig glasögonen på kvällen då jag åker som passagerare, lyktorna blir som glittrande stjärnor, vackert.
SvaraRadera