Hjärtats dörr

(Utmaning 150 Hon bestämde sej till slut. Det skulle...)

"STÄNGT PGA ÅNGEST"
Skylten verkade hastigt skriven. För hand på en bit kartong. Slarvigt upptejpad på ytterdörrens fönsterglas.

Hon blev stående handfallen. Rådlös.
Arg, ledsen och förvirrad.

Men hon bestämde sej till slut.

Tog fram kaffetermosen ur ryggsäcken och slog sej ner på trappan för att vänta.
Det skulle bli en dag i solen.

Brottets bana

(Utmaning 140 Skriv om ett brott)


De var varandras liv.
Hand i hand. Sida vid sida.
Så länge någon av dem kunde minnas.

Nu vandrande stigar i livets skymning,
hade deras sammanvuxna väsen ett eget harmoniskt rörelsemönster.
Som en vacker dans mot kvällshorisont.

En blank isfläck som speglade himlen,
förstörde inte denna dans.
Men orsakade ett brott på lårbenshalsen.
Koreografin förändrades - men mjukheten och följsamheten fanns där fortfarande.

Egon satt varje dag vid sängen på sjukhuset efter operationen.
Personalen log och välkomnade den gamles besök. Han stack till dem resterna av den kardemummakaka som han bakat till sin livskamrat av kärlek och saknad.

Skadan var svårläkt och Gunnar blev beroende av vård dygnet runt.
Hemtjänsten installerade sej vant bland deras minnen. Flyttade på en del, för att komma åt med sina hjälpmedel.
Störde - ja, men förstörde inte.

Deras upplevelser rörde sej smidigt mellan det förflutna och nuet. Ingen av dem visste längre säkert vad som var nu och vad som var då och de kunde inte längre skilja på sina egna och den andres tankar.
Egon och Gunnar var trötta. De ville vila nu.
De såg på varandra och fann beslutet i den andres ögon.

Kommunens biståndsbedömare undvek dock ögonkontakt när han gav beskedet att endast Gunnar var välkommen till det särkilda boendet.
Egon var för frisk - sina nittiotvå år till trots. Måste vänta tills även han blev helt beroende av hemtjänstinsatser.
"Men tänk om jag dör innan dess?" undrade Egons och Gunnars gemensamma tanke. Ingen av dem visste dock säkert ifall den uttalats högt i rummet.

Biståndsbedömaren samlade ihop sina papper medan han informerade om att de hade rätt att överklaga beslutet.
Tog farväl i köket och sa sitt tack för kaffet.

Ute i hallen, med handen på dörrhandtaget, erfor han rörelsen av en olustig känsla i magen.

Skuld

(Utmaning 139 Skriv om att låna något)

Han lånade hennes själ ibland.
Hon märkte det aldrig.

Nattetid smög han upp ur den gemensamma bädden medan hon sov.
Hennes gyllene själ skimrade i hans händer. Han grät och smekte den kärleksfullt och önskade att den var hans.

Hans egen själ hade bara lämnat ett svart hålrum efter sej, när den skrumpnat ihop och dött.
Det var länge sedan nu. Men hålrummet var kallt och dess såriga kanter vassa. De skavde och påminde honom ständigt om förlusten. Det svarta spred en iskyla i hela hans person och det var egentligen ingen som tyckte om honom.

Bara hon.
Hon älskade honom.

Hennes själ i hans hårda, frusna händer.
Han tryckte den mot sitt bröst och lät sej värmas.
Tårar av livssmärta rann som smältvatten ur hans inre.

Så en natt placerade han försiktigt hennes vackra levande själ i det svarta hålrummet.
Trots att han försökte vara varsam, skar de skarpa kanterna fula revor i det varma pulserande väsendet. Det rann en seg gnistrande klar vätska ur den som han genast slickade i sej.

Själen i hans kropp genomlyste honom med en glöd som nästan utplånade honom.
För första gången upplevde han något som liknade kärlek.

Han omfamnade sin kropp.
Smekte sina tårade kinder med varma mjuka händer.

Kysste sin sovande hustru på pannan.
Och lämnade deras hem för alltid.

Luft

(Utmaning 138 Skriv om luft)

Vi kallade hennes framtidsplaner för luftslott.
Det var inte snällt.
Sprunget ur mellanmänsklig avundsjuka.

Men det visste ju inte hon.

Hon lärde sej snabbt vokabulären.
Alla känslor var tagna ur luften.
Hennes idéer luftbubblor.

Först när en tredjedel av livet passerat
lärde hon sej
att vi alla måste andas.
Luft.

Biodiversitet

(Utmaning 137. Skriv fem ord som börjar på B och en berättelse där minst två av dem ingår)

Bränd.
Visst är det så. Svedd ända ner på rotnivå.
Ödelagd.
Vem som helst kan se att det stämmer.

Övergiven.
Endast för en klok betraktare är det en
Början.

För den som stannar upp. Ger sej ut bland de sotiga resterna.
Böjer sej ner.
Betraktar.
Väntar och vet.

Biologisk mångfald .
Uppstår efter den stora katastrofen.
Då allt synligt liv förtärs av eld.

Måndag morgon

(Utmaning 131 Skriv om en måndag att längta till)

Längtar till en måndag
när jag vaknar varm och skrattande.

Av att du
kittlar mej.

Men det måste inte vara en måndag.

Förvirrande

(Utmaning 128 Skriv om dubbla budskap)

Du måste lära dej att lita på att det är jag som älskar dej mest i hela världen i all evighet.

Viskade han mjukt.

När han för andra gången
med öppen handflata
slog henne i ansiktet.

Mitt livs baksida

(Utmaning 122 Skriv baksidestexten till boken om ditt liv)

Under nära nog ett halvt sekel publicerades ett trettiotal romaner av denna numera legendariska kvinna, som debuterade vid fyrtiofem års ålder under pseudonymen Miss G. I denna självbiografi, som i enlighet med författarinnans önskan ges ut postumt, avslöjas Miss G:s identitet.

Den person, vars böcker i årtionden fängslat miljontals läsare världen över, visar sej vara en helt vanlig, ja rentav tråkig kvinna. Sida upp och sida ner får vi följa hennes vardagsbestyr och dagliga funderingar om tillvarons villkor.
Efter tjugo sidor lägger jag boken ifrån mej med en känsla av att ha blivit lurad - hur kan det vara möjligt att en så ospännande person har åstadkommit så stor litteratur?

Med den frågan som drivkraft fortsätter jag att läsa enformiga dagboksanteckningar av typen:

"Onsdag 29 april. Kl 5.13. Hjärtklappning och ågren. Måste byta till sommardäck.
Städa köket och toan. Ringa runt och kolla efter bra hantverkare som kan fixa
allt som behöver fixas. Ringa elbolaget om den borttappade räkningen. Dammsuga
bilen. Laga låset till toan. Uuääääh! Orkar inte med alla måsten!!!!! Nej. Stopp
sluta! Lugn, lilla vän. Tänk NU. Just nu, här är det bra. Under täcket. Det är
lugnt. Livet finns bara just här just nu under det här täcket. Det är bara det
som räknas.

Kl 7.27 Somnade om. Försovit mej. Orkar inte med mej själv.
SLUTA!!! Upp! Ligg inte här och skriv. Få fart nu!!!

Kl 22.53 Trött. Jag har inte städat bilen, men det skiter jag i."

Först efter ytterligare fyrtio sidor börjar jag uppleva storheten i det jag läser. Miss G lyckas, genom romanens egendomliga malande, framföra en sista hyllning till storheten i varje liten människas lilla dagliga liv.
När jag läst sista sidan reser jag mej upp i djup vördnad inför en människa som levde.