090301 Om att lappa ihop
Hon baddade såret med en trasa indränkt i whisky och drack upp resten ur flaskan i tre klunkar innan hon började.
Hon använde en kroknål avsedd för tapetserararbeten. Den var alldeles för grov, men det var det bästa hon hade till hands. Den var trädd med kraftig vaxad bomullstråd. Orange. Hade inte hittat någon annan.
Det spelade ingen roll. Hon var ett freak. Ett lappverk.
Katastroferna hade avlöst varandra. Hon hade blivit stympad och svedd. Men hon hade överlevt.
Hon var inte som förut. Hon var inte som andra. Men hon var vid liv.
Detta - var hennes.
Liv.
Hon brände nålspetsen i ljuslågan. Drog in ett djupt andetag, stoppade den blodiga whiskytrasan i munnen och bet ihop om den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oj, jättebra! Stilistiskt underbart! "Hon var ett freak. Ett lappverk (...) Hon hade blivit stympad och svedd"! Fint! god berättarteknik! Man lämnas som läsare ensam med sina funderingar. Bra som tusan! Kram Cissi
SvaraRaderaSpännade text som sätter igång fantasin.Mycket dramatik på få rader. Läser gärna mera av dina fina texter
SvaraRaderaSnyggt!
SvaraRaderaAJ!! Vad hade hänt henne? Vem är hon?
SvaraRaderaÅh jag vill veta mer!
Tack!