(Utmaning 169 Skriv om det som finns bortom hörnet)
Bortom hörnet finns jag.
Väntande på mej själv med öppna armar och ett varmt leende.
"Var har du varit så länge?!" skrattar jag när jag ger mej själv en lång innerlig kram.
Jag skakar lite på huvudet som för att säga "du skulle ändå inte tro mej".
Men det spelar ingen roll längre.
Huvudsaken är att jag är här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
Ett sånt mottagande borde vara varenda människa givet! Du är så fantastiskt uttrycksfull och jag får med mig inspiration! TacK!
SvaraRaderaEn stark text som lämnar både ett leende och små funderingar efter sig. Sofie
SvaraRaderaVad roligt att min saga fick delas med dig och ditt barn. Det glädjer mig! Tack!
SvaraRaderaKul att du beskrev dig själv som 2 personer =) hade ett leende på läpparna när jag läste. Och vilket mottagande =) bra skrivit, som vanligt..
SvaraRaderaKram!
En kort text med ett starkt och tänkvärt innehåll. Du skriver bra. bra på att förmedla känslobeskrivningar
SvaraRadera