Lemlästad

Att med dyckert och skruv sammanfoga de lästade lemmarna till en ofullständig (men dock!) sammanhängade helhet - gör ont.
Mycket ont.
Och vackert blir det inte.

Men det blir
- någonting.

Söndertrasade delar av vackra förmågor, gåvor och möjligheter,
stympade drömmar och förhånad längtan
- blir till ett groteskt konstverk.
Inför vilket man stannar upp, äcklas, ondgör sig och förfasas.

Men det är
-någonting.

Fakta

(Utmaning 193. Tydlighet)

"Jag lever", sa hon till sin allra högst levande syster. "Men vår bror är död."
"Jag vet", sa den allra högst levande.

Och höll tillbaka ett andetag. För att hon - som fortfarande levde - kunde det. Välja att andas. Eller att hoppa över det då och då.

"Jag vet", upprepade hon. "Jag vet."

Kretslopp

(Utmaning 10.42 muskler)

Det lilla barnet sitter framför sin portion med fiskbullar och betraktar pulvermoset som sticker upp som toppen av ett isberg ur den rosa hummersåsen.

-Ät din mat så blir du stor och stark!

Barnet tycker att lukten är samma som den på utedasset vid stugan som familjen hyrde i somras och låter sin förälder veta detta.
Ett hårt tag om örat som dras bakåt så att hela huvudet följer med och vänds uppåt mot förälderns ansikte som nu kommer nära, markerar att detta var ett misstag.

Barnet ser stora porer med små små svarta hårstrån i, på förälderns vibrerande näsvingar och känner stanken av uppätna fiskbullar i orden som stötvis väses fram mellan hopbitna gula tänder.

-ÄT-DIN-MAT!

Barnet äter sin mat.
För att bli stor och stark.

Fred på jorden

(Utmaning 10.41 sabel, adel, vandel, snabel)

Den avgörande striden ägde rum under Tigrinnornas era.

Tigrinnorna uppkallades efter sin ledare, som blivit så svårt torterad av fienden att hennes hud - som snittats av en vass sabel över hela kroppen för att sedan beströs med svart saltbemängd lavasand - efter läkningen hade en tigrinnas randning.
De kvinnor som upptagits i Tigrinnornas krets lät vid initieringen, valfri lem genomgå samma behandling och bar sedan med stolthet sin tatuerade kroppsdel som ett adelsmärke.

Få var de kvinnor vars vandel bedömdes värdig de kvinnliga krigarnas uppdrag. Deras liv genomlystes ända från tiden i moderlivet. Endast de som redan i tidig ålder uppvisat tydliga tecken på stor känslighet inför egen och andras smärta tilläts leva med Tigrinnorna under en prövotid innan de sändes tillbaka till sina hembyar eller inbjöds att fortsätta sin träning.

Det enda vapen Tigrinnorna använde var ett meterlångt snabelformat rör, vackert snidat av ädlaste Ginkgo Biloba. Det bestod av ett stort antal ihoplänkade ringar vilket gjorde röret böjligt. Med detta rör kunde krigarna meddela sej med varandra på flera mils avstånd genom att blåsa de toner som var byggstenar i det avancerade språk som de utvecklat.
Det var dessa toners kraft som till slut trängde in i människornas förstockade sinnen och fyllde dem med kärlek och frid.

Kreativ Blogger!

Oj - jag har mottagit utmärkelsen Kreativ Blogger från Marmoria och Sissan. TACK!!! Jag blev så glad och stolt och känner mej verkligen uppmuntrad till nya friska skrivartag. Det innebär att man ska ge utmärkelsen vidare till sju andra bloggare och berätta sju mindre kända saker om sej själv.
Dessvärre kan jag inte vare sej lägga in bilden på själva utmärkelsen eller länka, så detta får duga.

Sju fantastiska bloggare:
http://drummeralex.blogspot.com/
http://www.metrobloggen.se/maricak
http://malixskrivpuff.wordpress.com/
http://sofiazim.blogspot.com/
http://skimmervillbaravaraifred.blogspot.com/
http://puttikraftlosblogg.blogspot.com/
http://ordlek-pillan.blogspot.com/

Sju - i detta sammanhang - mindre kända saker om mej:
1. ibland drabbas jag av vad jag brukar kalla premenstruell afasi. Det innebär att någon dag före mens, får talorganet fnatt och blandar ihop ord hur som helst, till stor förvirring - och ibland mycket nöje - för mej själv och omgivningen.
2. jag förvarar mina kryddburkar i bokstavsordning.
3. jag tillverkar meterhöga giraffer i halm
4. jag kan vifta med öronen
5. jag har räddat livet på en kvinna genom att utföra heimlich manöver
6. jag har hittat tre borttappade barn - vid tre olika tillfällen
7. det är jag som är Chilitomtens mor

Biologisk krigföring

(Utmaning 10.25 att omedvetet såra någon)

Vrålet exploderade i hans strupe som magman ur en vulkan kastar sej mot himlen.
Ett djurs brölande i yttersta smärta.

Flickan under honom täckte sitt ansikte med händerna, som för att skydda sej mot att bevittna hans undergång.

Hans, av skräck och smärta omtöcknade medvetande, konstaterade, att när han drog sej ur henne, skulle han trasas sönder totalt. För gott.

Hullingar.

Bakom handflatorna började hennes tolvåriga hjärna ana vad det kirurgiska ingreppet inneburit. Och varför de sagt att hon och de andra flickorna var det moderna krigets viktigaste soldater.

Han hade inget val. Inte nu längre.

Hennes "förlåtförlåtförlåt..." hörde han inte.
Och förresten förstod han ändå inte hennes språk.

Aldrig mer

(Utmaning 10.24 Bokstaven J; jaga, just, jack, jag, jalusi)

"Jaga bort dem!"

Var kom hon ifrån? Många gånger skulle han återvända till just detta ögonblick och ställa sej samma fråga. Plötsligt satt han bara fast där i hennes kloliknande grepp om hans arm.
Skräcken i hennes blick hade sitt ursprung i syner från en fasansfull värld som inte var hans. Den sa honom att han aldrig någonsin skulle bli fri från henne.

"Hjälp mej!"

Skriket paralyserade honom. Han kunde inte tänka.
Hennes vita beniga händer åt sej in genom hans jacka, hans tröja och hans hud. De blev ett med hans skelett, likt en vacker kaprifol som hänsynslöst vrider sej varv på varv runt ett träd för att själv lyfta sej till en plats dit den aldrig skulle kunna nå utan stöd.
Långt efter att hon kvävt honom till döds, skulle hon blomma och sprida sin förrädiskt söta doft.

Han slog, klöste och bet hennes knogar tills de blödde. Men hon släppte inte hans arm förrän han istället riktat slagen mot hennes huvud.

Det var tjugotre år sedan nu. På dagen. Och det var tretton år sedan han hade rest till en mindre nogräknad klinik i Estland.
Han stirrade på tomrummet nedanför höger armbåge och kunde ännu känna kylan från hennes fastfrusna fingrar.